Relativt Relevanta Reflektioner

Byxorna skulle vara av märket Adidas och med de karaktäristiska ränderna på sidan. Det kom mängder olika kombinationer av inte sällan skrikiga färger men populärast var fortfarande de svarta ränderna på en vit bakgrund. Vad knapparna på sidorna ursprungligen fyllde för syfte kunde nog inte ens Adi Dassler från världens mest funktionella land ha haft en bra förklaring till men nöjet och enkelheten i att knäppa upp egna och andras knappar var i klass med att smälla bubbelplast och ett skäl som för min generation var gott nog.

 Snart bar alla adidasbyxor, gärna till en Championhoodie, och en ny trend hade kommit för att stanna - ett tag. Flanellskjortor, Buffaloskor, magtröjor och taggtrådsgummigrejen som tjejerna hade runt halsen var flugor som alla kom och gick i samma takt som Aquas voxpoptopplaceringar och kändes lika självklart som Skilda Världar på vardagskvällarna.

 Detta måste vi åttiotalister ha i åtanke innan vi dömer någon med tio färgglada gummisnoddar runt varje vad, spretigt hår, bandanas runt handlederna och en svart tröja med reggaefärger på.

 Ja, det har kommit en ny tonårstrend medan jag varit utanför Sveriges gränser. Tjejerna har hårförlängningar, mycket smink och strategiskt uppklippta hål strax under jeansens bakfickor, killarnas hår spretar åt alla håll och oavsett kön överanvänder man hårsnoddar och bandanas kring vaderna samt de svarta reggaetröjor med texten ”peace and love” på ryggen som ingen jag frågat verkar veta varför de burit.

 Jag kan inte förstå hur en hel generation i ett av världens mest modemedvetna länder plötsligt kan komma överrens om att bära samma tröja. Inte samma stil. Inte samma märke. Utan samma tröja. Det är lite som om Italiens alla tonåringar skulle bestämma att ”nä, måste vår generation också hålla på och laga sån klöddig gourmetmat, kan vi inte bara käka Billy’s Pan Pizza istället”. Jag är förvirrad, men antar att det konstigaste med den nya tonårstrenden inte har något med vare sig gummisnoddar eller hårförlängningar att göra. Det handlar nog snarare om att denna trend är den första som jag och åttiotalisterna inte själva följer med.