Fängslande Frihet Från Framfusiga Försäljare
Ingen gillar Valenca. Den mulna staden vid havet påminner om Eslöv som enligt ryktet blivit utnämnd till Sveriges tråkigaste stad, vilket man inte kan passera Eslöv med tåg utan att någon i grannsätet kommenterar.
valenca saknar uteliv, arkitektur, sevärdheter, strand och historia och vilken backpacker vi än stött på har bara talat om staden som där man byter buss till båt eller vice versa på väg mot paradisstränder som Itacaré eller Morro de São Paulo.
Därför stack vi dit. Vi lämnade turistmens Morro och klev iland i en stad där vi var de enda utlänningarna. Vi hittade snabbt ett billigt boende och kunde efter en promenad på stan kunna konstatera att vi älskade det. Folk stirrade på oss som om vi vore tre afrikaner som på femtiotalet klivit in i ett café i Sjöbo. Vi hittade snabbt ett favorithak där vi kunde köpa hamburgare för fyra kronor. Vi satte oss i en bar och tog några öl medan några av stadens 200 000 invånare såg på.
Min kompis Andrea som jag lärt känna pa Morro för två år sedan och som nu bodde här undrade varför vi var här. Turister som beskrev varje plats de varit på med orden 'amazing beaches' förstod aldrig att vi skulle åka till Valenca för att stanna där några nätter utan fortsatte att fråga vilken strandby vi skulle vidare till sen. Några norrmän som anlände till hostelet sista kvällen och dubblade antalet gringos i staden förklarade fort att de missat båten och skulle ta den tidigt nästa morgon och alltså inte var här av fri vilja. Bartendern berättade att här inte fanns något att se. Den var just det vi ville se.
valenca saknar uteliv, arkitektur, sevärdheter, strand och historia och vilken backpacker vi än stött på har bara talat om staden som där man byter buss till båt eller vice versa på väg mot paradisstränder som Itacaré eller Morro de São Paulo.
Därför stack vi dit. Vi lämnade turistmens Morro och klev iland i en stad där vi var de enda utlänningarna. Vi hittade snabbt ett billigt boende och kunde efter en promenad på stan kunna konstatera att vi älskade det. Folk stirrade på oss som om vi vore tre afrikaner som på femtiotalet klivit in i ett café i Sjöbo. Vi hittade snabbt ett favorithak där vi kunde köpa hamburgare för fyra kronor. Vi satte oss i en bar och tog några öl medan några av stadens 200 000 invånare såg på.
Min kompis Andrea som jag lärt känna pa Morro för två år sedan och som nu bodde här undrade varför vi var här. Turister som beskrev varje plats de varit på med orden 'amazing beaches' förstod aldrig att vi skulle åka till Valenca för att stanna där några nätter utan fortsatte att fråga vilken strandby vi skulle vidare till sen. Några norrmän som anlände till hostelet sista kvällen och dubblade antalet gringos i staden förklarade fort att de missat båten och skulle ta den tidigt nästa morgon och alltså inte var här av fri vilja. Bartendern berättade att här inte fanns något att se. Den var just det vi ville se.
Kommentarer
Trackback
