Relativt Relevanta Reflektioner

Backpackerlivet har helt klart sin charm. Klibbiga vandrarhem, delade sovsalar med kackerlackor, söndriga fläktar, hårda sängar och skumma frukostar hör till livet på resande fot men jag kan vara utan det för några dagar i utbyte mot en visit i paradiset.
Längs med Fortalezas strandpromenad reser sig hotellskyskraporna mot himlen som en medeltida skyddsmur mellan staden och den vida världen.

Jag har sett rika västerlänningar och brasilianska businessmän hälsas välkomna och försvinna in i dessa lyxiga jättebyggen men jag kunde knappast ana att jag snart själv skulle befinna mig på insidan av de höga murarna.
Fråga inte hur det gått till men plötsligt strövar jag själv runt mellan gymmet, poolen och det enorma rummet på elfte våningen och känner mig som Borat när han lycklig konstaterar att han har en egen stol i rummet som senare visar sig vara hissen.

Plötsligt skiner solen över Fortaleza och jag hugger in på en frukostbuffé som kräver timmar av gediget arbete att ta sig igenom. Olle Adolphson sjunger "nu är det gott att leva" i min iPod och jag är beredd att hålla med honom. Om han är i himmelriket nu så är jag nog inte långt borta.
Precis som Jack i Titanic får jag snart bege mig tillbaka till råttorna i tredje klass och det gör jag gärna. Att för några dagar ha varit den enda gästen i skyskrapan som har en backpackerryggsäck och rosa shorts känns som en perfekt avslutning på min brasilienvistelse. Men jag skulle aldrig betalt för det.