Turistby = rist by
Tiggarna var borta. Gatorna var rena och husen såg alla ut att ha byggts de senaste fem åren. Två timmars bussresa norr om salvador ligger Praia do Forte och det var dit jag några timmar tidigare hade blivit rekommenderad att åka av mannen på vandrarhemmet. Nu kändes det inte längre som en given lyckoträff. Inget vandrarhem skyltade med billiga priser och likt en affär utan prislappar är det ett dåligt tecken.
Jag stiftade bekantskap med ett gäng tyskar som kommit med samma buss och efter tjugo minuter i den oroväckande fräscha byn hade vi funnit Praia do Fortes enda vandrarhem med sovsalar. Det var ett vandrarhem märkt med internationella vandrarhemsunionens logga vilket tyder på kvalitet men framför allt på att priserna likt på märkeskläder är onödigt höga.
Efter en eftermiddagspromenad kom jag fram till att Praia de Forte är en modell för allt jag inte letar efter. Det är så rent att man glömmer att man är utomlands och att de flesta försöker prata engelska med en hjälper inte. Restauranger och hotell har en standard långt över vad jag behöver och detta beror på att besökarna i den gamla fiskebyn nu uteslutande består av pensionärer och barnfamiljer. Praia do Forte bjuder på lika mycket spänning som en curlingmatch i slow motion och jag ville egentligen bara ta första bästa båt till Morro de Sao Paulo. av tyskarna och andra som snart anlände till byns enda möjliga boende för backpackers, så slutade det ändå med att jag gav Praia de Forte tre av mina nätter i Brasilien. Trots den totala avsaknaden på äventyr så fick jag ändå provat på den nya inneutesporten -slackline, som är en rem som spänns mellan två träd och som man sedan ska balansera på. Jag hade tidigare sett den på gatan i Salvador men sällan kunnat föreställa mig hur mycket träning det faktiskt skulle krävas för att ta sig från palm 1 till palm 2. Filmer på youtube visar dock hur man efter något år kan hoppa runt på linan som ingenting och jag känner mig inspirerad inför parksommaren 2010. fick jag även klappat en haj och sett en massa sköldpaddor på byns rädda-sköldpaddor-istället-för-landets-miljontals-svältande-människor-organisations lilla djurpark som lockar många turister.
Det blev tre bra dagar på de paradisstränder som jag har fått svårt att förstå hur folk fortfarande blir så upphetsade av, innan jag lämnade den alltför fina lilla dockbyn och begav mig tillbaka till en verklighet som visade sig redan då skåpbilen som skulle ta oss till salvadors bussterminal med bussterminal visat sig mena en bensinmack i stadens utkant varifrån man kunde ta bussen till bussterminalen.
Jag kommer nog inte att besöka Praia do Forte igen, inte innan jag blir 65.
Utanför butikerna i Praia do Forte stod dessa stolar, så kallade däck-chairs. Sköna att däcka i.
Tack vare gott sällskap
I Praia do Forte
