Relativt Relevanta Reflektioner

Dagen då mina vänner skulle återvända till det fjällhöga norden hade trots ett flitigt förnekande nu trots allt kommit. En klockren trio skulle bli en, som om gre-no-li endast skulle representeras av Gre, som om knatte fnatte och tjatte skulle bli knatte, som om ett meal på McDonald's skulle reduceras till endast pommes. Jag kände mig yr, orkeslös och sjuk den dagen. Det hade kanske snarare att göra med att vi kvällen innan deltagit i en enorm hålla-humöret-uppe-fastän-det-är-flera-veckor-sedan-karnevalen-fest där tusentals samlats på stranden och sett superkubanerna i Buena Vista Social Club.

Nu stod jag hursomhelst ensam kvar och vinkade av de som varit mina trogna följeslagare i tre underbara veckor. Utan en aning om vart jag skulle ta vägen. Jag kände mig som en halv människa i några minuter innan jag kom till den kära gamla slutsatsen att det inte heter ensam, det heter självständig. Snart stod jag på busstationen och skrev ner namn och priser på olika destinationer jag hört talas om och nu sitte jag på bussen mot Praia do Forte som jag blev rekommenderad att besöka på hostelet för några timmar sedan. Det har aldrig handlat om att fördriva tiden i två veckor. Det handlar om att utnyttja dem väl.