Hajar till i valtider
Solen sken över ett Stockholm i valyra när jag klev av bussen från Skavsta. Den första kändisen jag såg var Percy Nilegård som i egen hög person tittade ut ur en röd valstuga med vita knutar och genast blev ett hett villebråd för pressen som väntade utanför. Det visade sig vara Sverigedemokraternas stuga och Percy Nilegård var i själva verket charmtrollet Jimmy Åkesson. Han stirrade lite snett på mig där jag gick och försökte vänja mig vid att bilarna här håller till höger. Det slog mig plötsligt att blickarna kan bero på att jag ju nu kan ses som en utlänning.
Sånt ser man inte i London, hann jag knappt tänka innan Roger Pontare strövade förbi och spädde på känslan av att åter vara i mitt fosterland, där vindarna viskar mitt namn. Jimmys namn hoppas jag få viskar på Söndag då hans parti Ny Demokrati (eller vad det hette) har chansen att röstas in i riksdagen och bli som den tjocka ungen som kommer objuden på kalaset och trots nystruken skjorta och vattenkammat hår orsakar en lite dålig stämning när han kliver in eftersom han brukar mobba de andra när de är i skolan. Jag skulle göra en resa i demokratins tecken och gå och rösta under min fem dagar långa vistelse i Sveriges huvudstad. Jag skulle flyga från London för att rösta på ett parti med miljöfrågorna i fokus och sedan flyga tillbaka. Det låter kanske dumt men är i alla fall bättre än att använda sig av demokratin för att störta den. Jag hoppas att det betalar igen sig till Moder Jord på lite längre sikt.
